Livshistorier


Jag ska försöka pränta ner lite om min livshistoria. Jag växte upp i en liten familj med en bror som var ett år äldre än mig. Vi bodde på landet närmare bestämt på bondgårdar där min far skötte om korna och mjölkade och skötte det mesta runt om djuren och dess skötsel. Jag var den yngre brodern, min bror var fem år äldre än mig. Jag var mycket sjuk min i barndomen. Hade alla möjliga bröstsjukdomar och var inlagd på lasarett titt som tätt. Började i skolan ett år senare än andra barn bara för det.
I skolan blev jag alltid mobbad och kallades både det en och det andra. Jag kände mig underlägsen andra barn och var för det mesta för mig själv. Utom när det handlade om idrott då var jag framme och ville väl visa att jag också kunde, ett sätt för mig att hävda mig kanske. Det förekom ingen alkohol i familjen, min far drack bara något glas vid festligare tillfällen, och min mor drack inte heller. Själv kom jag i kontakt med alkohol vid så där femtonårsåldern när jag slutat skolan och var ute och jagade brudar som det hette. Min alkoholkonsumtion var som jag ser det nu omåttlig, jag kunde inte få nog förrän jag låg där och sparkade och hade tappat minnet och all kontakt med var och hur jag var. Jag hade aldrig någon framgång hos de så kallade brudarna och jag kunde då inte förstå varför. Det är förts senare i livet som jag begrep varför, det var ju att jag alltid var full, och vilken brud vill vara med en sådan. När blev jag egentligen alkoholist har jag frågat mig.....

Jo det var när jag kom upp i femtioårsåldern, alltså kanske sent i livet. I början så drack jag bara i helger och på fester, och alltid fullast så klart.
Min konsumtion var måttlig i den början, jobbade i veckorna även om det i bland var Kämpigt. Det var först senare i livet som det tilltog och blev allt mer och mer och hittade på alla möjliga sjukdomar för att dölja varför jag var hemma från jobbet.
Så höll det på trodde att de inte visste någonting på jobbet så det var ju OK tyckte jag.
Men spriten tilltog allt mer och mer. Ursäkterna mera och svårare att dölja, vilket skulle visa sig . Efter att ett par gånger kommit full till jobbet och varit hemma utan att meddela varför så sprack bubblan. Jag började ljuga hemma och gömma sprit och öl överallt  för att ha en buffert när jag kände mig skakig. Om sagt det gick ett tag med så småningom så blev jag tvungen att ta en behandling om jag ville behålla min anställning. Och det gjorde jag. Jag minns när jag kom till behandlingshemmet första gången och blev klädd i pyjamas och restriktioner om att inte få ha radio, tidningar och inte gå ut och vad det var allt. Toppen var när första mötet skulle börja . Vi satte oss i ring runt levande ljus med ordet Gud på väggarna, jag tänkte då att va i hela fridens namn är detta, det var nära att jag flydde i panik därifrån. Men tiden gick och jag fick upp ögonen vad det egentligen gick ut på, det var ju inte någon Gudstro i den mening jag hade trott. Jag fullföljde behandlingen och alla återbesöken och tyckte jag var helt frisk. Men ack så fel jag hade, efter ca nio-tio månader så tyckte jag att ett glas öl kan jag väl ta, det ska inte spela någon roll. Sagt och gjort jag gjorde så. Den där ena ölen blev så småningom en till och ytterligare en till. Det hela slutade med att jag helt tappade kontrollen över hur mycket jag drack. Uteblev från arbetet och struntade i att meddela varför jag var hemma, det var bara spriten i mitt huvud. Det slutade med att arbetsgivaren kom hem till mig i allt elände och fick se mig  som jag var, ingen vacker syn fick jag höra senare. Jag skickades till min andra behandling och fullföljde den, och fick först då insikt i vad det handlade om. 

Jag fattade vad det handlade om, det var för mig fantastiskt detta med tolvstegen och kamratskapen med andra alkoholister.
Började gå regelbundet på AA och har så gjort sedan dess. Jag går på så många möten jag kan och det känns inte som ett tvång, utan en del i mitt liv idag. Utan AA skulle jag nog inte skriva dessa rader i dag, tror inte det. Jag har fått känna mig själv hur jag fungerar i mitt allra innersta tack vare AA´s program. Synd bara att inte fler behövande får den chansen att delta i AA´s program Är nykter utan ansträngning i dag och ber min Gud om vägledning.
Hälsningar Yngve alkoholist.



Tillbaka